Vapen - Mausergevär
Mausergevär
1896 antogs mausergeväret för svenska armén. Under snart 110 år har m/96 också varit godkänt tävlingsvapen inom frivilligskyttet och större delen av den tiden dess främsta verktyg. Låt vara med möjlighet till vissa ”kostym-skiftningar” efter 1962.
Från att ha varit bäst-i-klassen vid starten har populariteten här i landet stadigt sjunkit. Men så är inte verkligheten idag om man höjer horisonten till utanför landets gränser. Följ med på en kort tillbakablick och följ mauserns uppgång och…..fall?
Första gången m/96 användes i större tävlingssammanhang var vid Riksskyttetävlingen i Stockholm en sommarvecka i skiftet juli-augusti 1897. Vid tävlingarna deltog 2506 skyttar (skyttefesten på torsdagskvällen lockade ca.2000 deltagare). Skyttarna var efter tidigare uppvisad skjutskicklighet indelade i tre klasser och tävlade i diverse tävlingar under veckan. Rekryt-klass1. sköt på 200 meter. Klass 2 och 3 tävlade på 300 meter samt att klass 3 fortsatte med tävlingar på både 400 och 600 meter (obs!” valfri skjutställning). Hastighetsskjutningar utfördes på 200 meters avstånd från målet. I vapenväg användes företrädelsevis Remington m/1867 (med varianter) i kal. 12,17mm., medan deltagande militärer (som för att deltaga fick inskriva sig i en skytteförening) använde Remington 1867/89 kal. 8 mm (nu med röksvagt krut och kopparmantlad kula). Det finkalibriga Remingtongeväret rönte aldrig uppskattning bland civila skyttar. Först 1893 fick man ”tillträde” till vapnet. Olägenheter var bla. initiala problem med det nya röksvaga krutet resulterande till hylssprängningar och att mekanismen låste sig. Både vapnet och fr.a. ammunitionen var dyr.
Under ”Riksskytteveckan” gällde de sedvanliga generella vapenreglerna som stipulerade minst 2kg avtryck, inget snälltryck, inga optiska hjälpmedel (dioptrar, kikarsikten), ej heller ”underfilat korn”, s.k. knappkorn (ger bild som vid pärlkorn). Undantaget var vid Jägareförbundets extraskjutning på 120 meter där vapnet var helt fritt.
De 100 bästa från 300-metersskjutningarna fick skjuta Mästerskapstävlingen och göra upp om titeln ”Riksskyttetävlingens Mästerskytt”. Noteras kan att vid denna tävling befanns vid tavelkontroll efter sista skjutningen ledande skytten F.A. Malm från Stockholm ha för många skott i tavlan. Han erbjöds att tillsammans med skytten Simon Stålberg som låg tvåa utföra omskjutning. Malm vägrade och packhuskarlen Stålberg utropades till ”Mästerskytt” med totalpoängen 713 (tre sämre än Malm). Som ett smolk i bägaren för tävlingsledningen uppdagades också att åtskilliga skyttar försökt muta de militära markörerna, från fr.a. gardesregementena, att på skjutkorten ange högre poäng än de verkligen skjutna. Detta ledde till att 6 personer uteslöts från deltagande och rätt till pris.
En extra-tävling (bekostad av AB Svenska Krutfaktorierna, det gällde ju att marknadsföra det röksvaga krutet) hade arrangerats för skytte med mauservapen. Endast klass 3 skyttar ägde rätt att deltaga och 165 personer hade anammat inbjudan. M/96 fanns att låna och ammunition såldes på skjutplatsen. Om, mot förmodan, skytt medförde egen ammunition samt karbin m/94 eller gevär m/96, fick detta användas. Valfri skjutställning, 5 provskott och 12 tävlingsskott. Skjutavstånd 600 meter. Efter tävlingen befanns skyttarna nöjda med vapnet men beklagade det höga priset på ammunitionen (10 öre per skott). Fördelat på olika tävlingsklasser under veckan utdelades totalt 11 stycken m/96 samt 3 stycken m/94 som pris (de flesta skänkta från olika regementen). Märk väl, aldrig till någon av segrarna, då istället diverse större silverpokaler blev utdelade.
Redan 1897 fanns möjligheten att privat beställa en mauser m/96 direkt från Mauserfabriken i Oberndorf am Neckar men priset, 120 DMark avskräckte. För svenska staten låg priset på hälften (beställningsvolymen var ju lite större, närmare 40000 st. 96:or 1899-1900). När tillverkningen på Carl Gustaf Stads Gevärsfaktori i Eskilstuna kom igång 1898 erlades 2,25 kr/vapen till Oberndorf i patentavgift. Dessutom låg priset på röksvaga patroner för både 1867/89 samt mausern på ca. 9 öre styck vilket i praktiken innebar 3-4 ggr. högre pris jmfrt med 1867:ans. Glädjen blev därför stor när Kungl.Maj:t. i juli 1899 lät meddela att 5000 mausergevär skulle reserveras för de frivilliga skytteföreningarnas räkning. Dessa skulle via Centralstyrelsen (dåvarande förbundsorganisationen för landets skytteföreningar) försäljas till skyttar och föreningar. Priset sattes till ”högst 52 kronor” att jämföra kostnaden 35 kr för ett gevär m.1867/89. Dock fick inte mausern användas vid tävlingsskjutning om Statens Pris förrän året efter (1900).
Vid Riksskyttetävlingen på Kaknäs år 1900 fick 300 förkvalificerade skyttar deltaga. Bl.a. skänkte kungen i pris tre stycken gevär m/96. Under 1901 rapporteras att 2000st. m/96 nått ut till landets skyttar. Generellt spriddes geväret samtidigt till såväl skytterörelsen som armén. Dalregementet började praktiskt öva med mausergeväret 1900.
Rent praktiskt militärt fick det tyska mausergeväret sitt elddop under Boerkriget i Sydafrika 1899-1902. Boerna kunde där med denna beväpning mot en överlägsen brittisk truppmassa länge stå emot angreppet. Upphovet var konflikt kring kontroll över nyupptäckta guldfyndigheter. Britterna förde kriget på ett synnerligen hårtfört sätt mot civilbefolkningen och boerna fick sympatier i svenska skyttekretsar. Även denna gång anslöt sig svenska frivilliga och då fr.a. på boer-sidan. Händelseutvecklingen följdes nogsamt även i svensk skyttepress. 1908 restes en minnessten över stupade svenskar på plats vid Magerfontein där 11 svenskar föll på slagfältet i december 1899 (den då största numerära ”svensk”-förlusten sedan 1814). Premiärministern och förre boergeneralen Louis Botha fick ynnesten att inviga monumentet.
Den ” 3:e Skandinaviska Skyttefesten” avhölls i Köpenhamn, juni 1901. Av totalt 2870 deltagare befanns191 vara svenskar och 126 norrmän. I Danmark hade 1893 bestämts att det danska arméns nya gevärsmodell, 8mm:s repetergevär 1889, fick försäljas till skytteföreningar. Liksom i Sverige dämpade ett högt pris på både gevär (58 DKr) samt ammunition (7 öre styck) köplusten. Inför Skyttefesten 1901 fick dock försäljningen fart och antalet danska skyttar med 1889:an fördubblades inför tävlingen. Både danska m/89 och svenska mausern med klen kaliber, mantlad kula och röksvagt krut var ju ballistiskt klart överlägsna det danska liksom svenska Remingtongevären m/67. Därtill ska noteras att i Sverige måste vapnen överensstämma med härens specifikationer vad gäller tryck, sikten osv.(se ovan vid 1897 års Skyttefest) medan man i Danmark sedan 1881 under honnörsorden ”frivillighet och frihet” definitivt släppt denna koppling. Därför förekom ymnigt lätta tryck och ”fina” sikten i Danmark. I Norge liksom i Sverige fanns starka band mellan försvar och frivilliga skyttet med krav på användandet av ”reglementerad armémodell” varför det blev naturligt för norska skytterörelsen att snabbt anta norska infanterirepetergeväret av Krag-Jörgensens m.1894 med kaliber 6,5mm. Fr.om. 1908 även det enda godkända vid tävling inom Norska Frivilliga Skytteväsendet! Redan 1895 började norska skytterörelsen få sina Krag-Jörgensen och i antalet 2500 gevär. Observera att om en skytt inte deltog på stipulerade mönstringar och skjutningar kunde han avkrävas att sälja sin ”Krag”!! Man kan därför anta att ett inte ringa antal deltagare från de tre Skandinaviska länderna i Köpenhamn 1901 var utrustade med för tiden verkligt toppmoderna vapen.
Dock kvarstod den höga anskaffningskostnaden för m/96 som det största problemet. Med ett inköpspris på ca.50 kr ska ställas den genomsnittliga årsinkomsten på 943 kr år 1900 för den vuxne manlige industriarbetaren. Ett flertal stödföreningar bildades som ex. ”Kvinnoförbundet för fosterlandets försvar” som genom basarer ,lotterier och emottagande av frivilliga bidrag inköpte mausergevär som sedan försåldes på avbetalning alternativt skänktes bort som pris. I kommunerna var det vanligt att hundskattemedel skänktes till skytteföreningar för vapen eller ammunitionsinköp. De första årens initialt snabba spridning av mausern inom skytterörelsen stagnerade. De första åren av 1:a världskriget stoppades försäljningen helt. I ”Skytteboken för år 1915” anges att föreningar ur kronans förråd för var 10:e medlem kunde på lån utkvittera ett mausergevär. För var 10:e minderårig medlem (under 16 år) kunde istället karbin m/94 erhållas. Efter tre år fanns möjlighet att förnya lånet alternativt förköpa geväret/karbinen för 40 kronor.1920 beräknas dock var 5:e skytt vara utrustad med en 96:a. Först 1931 försvann Remington m.67 och m.67/89 ur FSR:s (Frivilliga SkytteRörelsens) reglemente som godkända tävlingvapen. I samband med 2:a världskrigets utbrott och i synnerhet efter Sovjets anfall mot Finland november 1939 fick skytterörelsen en anstormning av nya medlemmar. Brist på gevär ledde till att Husqvarna tillverkade 17000 st. m/96 under 1943-46.
Det var också under 40-talet som kravet på att riktmedel på 96:an helt skulle motsvara arméns fastställda modell (trekantig skåra och trekantigt korn) började luckras upp. 1941 statueras: ”dock må U-formad eller halvcirkelformig siktskåra samt pelarkorn användas”. Anno 1946 beslutades att dioptersikten fick monteras och användas vid tävling med mausern påföljande år . Men….1947 fick endast 5:e, 4:e och veteranklassen åtnjuta denna nymodighet. Först 1952 var det fritt fram för alla. Slutligen 1960 genomfördes sista fasen till hur det ser ut idag. Ringkornet blev plötsligt godkänt! Först 1923 sköt svenska sportskyttar med detta vid tävlingar internationellt och således hela 37 år senare blev det nationellt infört inom FSR!
Så småningom hade karbin m/94 blivit omodernt. Egentligen redan ersatts av det ”korta geväret” m/38. 94.an kunde avyttras. Under 50-60 talet såldes ca. 40000st. karbiner m/94 (av ca 125000 totalt tillverkade) till vapenhandlare i USA som överskottsvapen. Hemvärnets numerär minskade och regemente efter regemente lades ner. Ak 4:an började tillverkas 1965 och skytterörelsen hade 1963 infört CG 63.an . Mausergevärets dagar var räknade. Efter 1982 såldes 360000 svenska militära mausergevär till fr.a. handlare i USA och Tyskland. Idag skeppas varje månad containers fyllda med civila svenska mausergevär (och remingtongevär) till handlare utomlands för försäljning till nya lyckliga samlare och skyttar. Den svenska mausern klassas som ”kungen bland surplus-vapnen” och vårdas ofta ömt och sakkunnigt hos sina nya ägare . På den amerikanska marknaden betalas dyrt för dessa vapen och kunskapen om olika varianter et.c. är betydligt större internationellt än här hemma.
Än idag återfinns vår mauser m/96 i ”Regelboken Nationellt Skytte” för FSR som det äldsta tillåtna geväret på tävlingsbanorna. I skytteboken för år 1915 finns karbin m/94 med. I Zachrissons bok ”Skjutskicklighet och Skjutteknik” (första utgåvan 1944) anges förutom gevär m/96 även ”korta geväret” m/38 som FSR:s vapen. 94:an och 38:an är borta ur FRS:s reglemente idag. Att inte FSR, till skillnad från ett flertal europeiska skytteförbund, infört den speciella tävlingsklassen ”tjänstegevär” för de äldre militära repetergevären är för mej en gåta. Om man läser den amerikanska boken ”Crown Jewels, The Mauser in Sweden” av Dana Jones eller den tyska boken ”Die leichten Schwedischen Infanteriegewehre Armee und Heimwehr” av Carsten Schinke så förstår man det intresse och uppskattning för vår gamla mausergevär som finns utanför vårt eget land.
Kommer vår svenska mauser m/96 hinna med en renässans på våra breddgrader eller har tåget redan gått? Framtiden kommer ge svaret.
Lars Arvidsson
Källor:
Svensk Skyttetidskrift 1897 (Vilhelm Wahlquist)
Skytteboken för år 1915 (Vilhelm Wahlquist)
Kungl. Dalregementet 1815-1908 (C.F. Schenström)
Sveriges Frivilliga Skytterörelse under åttio år 1860-1939 (Vilhelm Wahlquist)
100 år med frivilliga skytterörelsen (Alf Åberg)
Det frivilliga skyttets spridning i Sverige 1820-1965 (Anund Karlsson)
Skyttesagen i Danmark (L.F.C. Krogh)
Norske Militaergevaer etter 1867 (Karl Egil Hanevik)
Våpen i Norge(Per Treje Norheim)
Boken om skytte(J.F. Plym Forshell)
Svenska frivilliga (Lars Ericson)
Skjutskicklighet och Skjutteknik (T. Holmberg, B. Zachrisson)
Crown Jewels, The Mauser in Sweden (Dana Jones)
The Swedish Mauser Rifles (S. Kehaya, J. Poyer)